I 10 år har vi suttit vid en skolbänk, 10 år som bestått utav blandade känslor så som: ångest, lycka, rädsla, svek, kamratskap, minnesluckor och kärlek.
Idag (eller inte riktigt) ska vi fira att vi gått ut skolan och påbörjar ett nytt liv i gymnasiet, vi ska dock också fira att vi lyckats sitta kvar i denna känslosamma berg och dalbana efter 10 hela år.
Jag är glad över alla de vänner jag fått och är väldigt glad att vi alla kommit så nära varandra nu i slutet, vår klass har varit en väldigt bra klass, inte så mycket bråk, inga slagsmål och för detta är jag väldigt tacksam. Jag minns i sexan när vi skulle ha klassbytardag, ingen från gunnesboskolan ville att hubertus skulle komma hit, men idag kan jag inte se framför mig hur vår klass skulle vara utan dem
Jag vill också tacka lärarna för att de hjälp oss så otroligt mycket, jag är tacksam för att de försökt lösa våra problem, allt från hormons svängningar till depression, jag vill också säga att jag är väldigt imponerad att lärarna genom åren har försökt få oss att gilla ämnet de undervisar. Alla elever visar det nog inte likadant, men jag är 100 på att alla är lika tacksamma, är de inte det nu är jag säker på att de kommer vara det i slutet av 9an precis som mig.
Jag vill avsluta med att säga ett citat från boken "The perks of being a wallflower"
"Saker förändras, och vänner försvinner, men livet stannar inte för någon"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar